Hoyaentusiaster har väntat på den i åratal. Efter nästan två decennier av forskning i några av världens mest otillgängliga regnskogar har Nathalie Simonsson och Michele Rodda publicerat A Guide to Hoya of New Guinea – den mest omfattande översikten hittills över de fascinerande porslinsblommor som växer på ön, där nya arter fortfarande upptäcks i snabb takt.
Samarbetet mellan Michele Rodda, forskningsledare vid Singapore Botanic Gardens, och den svenska botanikern och upptäcktsresanden Nathalie Simonsson sträcker sig nästan tjugo år tillbaka i tiden. De introducerades för varandra 2006 av Torill Nyhuus, tidigare ordförande för Svenska Hoyasällskapet och tidigare chefredaktör för Hoyatelegrafen.
– Nathalie reste sedan till Papua Nya Guinea 2008 och flyttade dit 2010. Hon bodde där i sex år, fram till 2016, berättar Rodda.
Åren i fält resulterade i ett exceptionellt omfattande material om Nya Guineas hoyaflora. Med utgångspunkt i Simonssons omfattande samlingar och observationer byggde de båda forskarna gradvis upp det som så småningom skulle bli grunden för den nya boken.
– Vi publicerade två större vetenskapliga artiklar för några år sedan, en där vi beskrev tio nya arter och en annan där vi beskrev nio. Med tiden samlade vi på oss en stor mängd information som till slut blev den här boken, säger Rodda.
Medan Simonsson bidrog med mycket av fältmaterialet, insamlingarna och observationerna från sina år i Nya Guinea, fokuserade Rodda på att sammanställa och verifiera informationen.
– Nathalie stod för mycket av grundmaterialet. Min roll var framför allt att sätta samman allt, kontrollera herbariematerial, gå igenom publikationer och se till att all information var korrekt och uppdaterad.
Rodda själv har bara besökt Nya Guinea en gång, under en resa till Papua Nya Guinea 2017.
– Det känns ganska länge sedan nu. Utan Nathalies många år av fältarbete och insamlingar hade den här boken inte varit möjlig.
Att omvandla åratal av forskning till en färdig bok visade sig vara en lång process.
– Vi ägnade nog de senaste fem eller sex åren åt att skjuta upp det lite, erkänner han med ett leende. Materialet fanns där, men korrekturläsning, kontroll av fotografier, verifiering av herbariematerial och att säkerställa att allt var korrekt tar mycket tid.
Den avgörande slutspurten kom först förra året.
– Vår förläggare, Mr Chan Chew Lun, förtjänar mycket beröm. Han har vänligt men bestämt uppmuntrat mig att få boken färdig. Boken hade heller inte kunnat komma ut utan stöd av Mr Tan Jiew Hoe från Singapore, säger Rodda.
För Nathalie Simonsson markerar utgivningen slutet på en lång och stundtals utmanande resa.
– Nya arter upptäcks hela tiden, pandemin försenade en del av arbetet och vi ville även vänta in fler bilder på sällsynta arter allteftersom de blommade, säger hon.
– Vårt mål har varit att skapa en samlad översikt över porslinsblommorna i Nya Guinea och de omkringliggande regionerna.
Den mest omfattande guiden hittills
Boken behandlar 67 arter och fem underarter, och kombinerar botaniska beskrivningar med ett omfattande bildmaterial insamlat under många års utforskande.
Läsarna får tillgång till habitatbeskrivningar, bedömningar av bevarandestatus och historiska redogörelser för utforskningen av Hoya i regionen ända sedan början av 1800-talet. Guiden lyfter även fram arter från olika ekologiska zoner, från kustnära regnskogar till bergsmiljöer på över 2 600 meters höjd.
Bland de mest uppmärksammade arterna finns det vidsträckta Hoya coronaria-komplexet, Hoya australis – som förekommer från Borneo till Polynesien – samt Hoya nicholsoniae, vars utbredning sträcker sig ända till Nya Kaledonien och Polynesien.
Boken lyfter också fram flera anmärkningsvärda endemer (arter eller grupper som bara förekommer inom ett begränsat geografiskt område och ingen annanstans i världen) från Nya Guinea, däribland bergsarter som Hoya krusenstierniana, Hoya magnifica och Hoya juhoneweana ssp. lindforsiana, liksom låglandsarter som Hoya globulifera, Hoya archboldiana och Hoya ischnopus.
Ett centrum för biologisk mångfald
Nya Guinea är ett av världens viktigaste centra för mångfalden inom släktet Hoya. Enligt boken är cirka 86 procent av regionens arter endemiska, vilket innebär att de inte förekommer någon annanstans på jorden.
Guiden introducerar också läsaren till Papuahoya, ett släkte som skiljts ut från Hoya och som endast förekommer i Nya Guinea, inklusive arter som Papuahoya urniflora och Papuahoya bykulleana.
Författarna betonar att dokumentationen av denna mångfald blir allt viktigare i takt med att urskogarna utsätts för ett växande tryck från skogsavverkning, gruvdrift och omvandling av mark.
– Men boken handlar också om att ge något tillbaka. Vi är utländska forskare som har arbetat i deras land, och då känns det viktigt att kunskapen också kommer människorna där till del. Jag hoppas att boken kan fungera som ett verktyg för dem som arbetar med växterna lokalt, säger Simonsson.
Hon tror att guiden kan spela en viktig roll inte bara för forskning och naturvård utan också för att bevara kunskap om arter som kan komma att utsättas för ökande hot i framtiden.
Mer än en bok för samlare
Även om boken är rikt illustrerad och vetenskapligt grundad riktar den sig till en bred publik.
– Jag hoppas att människor ska njuta av de vackra bilderna och lära sig mer om växterna, säger Simonsson. Det finns väldigt mycket kunskap samlad i den här boken.
Samtidigt betonar hon att publikationen är tydligt vetenskapligt förankrad.
– Förlaget har en vetenskaplig profil, så det här är ingen populärvetenskaplig bok. Det är ett faktaverk.
Boken vänder sig till hoyaentusiaster, samlare, hortonomer, botaniker, naturvårdare, herbariemedarbetare, växtfotografer och alla som är intresserade av Nya Guineas unika naturarv.
För forskare fyller den ett viktigt tomrum. Många arter är bara kända från herbarieark, som ofta ger bara begränsad information om variation, blomfärg eller ekologiska preferenser. Genom att kombinera fältobservationer, levande samlingar och omfattande fotografisk dokumentation har författarna kunnat skapa en betydligt rikare bild av regionens hoyamångfald.
Guiden visar också den häpnadsväckande variation som finns inom släktet. Som författarna påpekar uppvisar Nya Guineas hoyor minst åtta olika kronformer, blad som varierar från millimeterstora till över tjugo centimeter långa samt en extraordinär mångfald av färger, texturer och växtsätt.
Trots de många år som lagts ned på projektet hoppas Rodda att boken snart kommer att behöva uppdateras. Han hänvisar till erfarenheterna från A Guide to Hoyas of Borneo, som publicerades för ungefär tio år sedan.
– Den boken är redan mycket föråldrad. Många nya arter har upptäckts sedan dess, och flera tidigare kända arter har återupptäckts.
Samma utveckling väntas i Nya Guinea, en av världens mest artrika och minst utforskade regioner.
– Jag hoppas att även den här boken blir föråldrad väldigt snabbt, säger Rodda. Det samlas in mycket nytt material, och inom två eller tre år kan ytterligare tio eller tjugo nya arter mycket väl ha beskrivits.
Text: Aleksandra Pogorzelska
Fotnot: Den här texten är ett utdrag ur Hoyatelegrafen nr 1, 2026, som kommer ut senare i år.
