Välkommen till
Svenska Hoyasällskapet


Vad är
Hoya

Innehåll
Hoya är det latinska namnet på det släkte av växter som i folkmun kallas för porslinsblommor. De vi alla känner igen är Hoya bella (liten porslinsblomma) och Hoya carnosa (den vanliga porslinsblomman). Hoya carnosa har odlats i Sverige från ca 1880. Släktet Hoya tillhör underfamiljen Asclepiadoideae inom familjen Apocynaceae. Tidigare var underfamiljen en egen familj: Asclepiadaceae. Till underfamiljen hör även Ceropegia (lyktranka), Stapelia (asblomma) och många fler. I Sverige finns en vilt växande släkting som heter Vincetoxicum hirundinaria (tulkört).

Hoyornas utbredningsområde sträcker sig från Indien i väst, Polynesien i öst, Australien i söder och i norr går gränsen i södra Kina.

På sina naturliga växtplatser (in situ) växer hoyor främst slingrande. Där växer dom oftast som epifyter (på träd), men även som teresta (på marken) och litofytiska (på stenar). I hemmen odlar man vissa arter i amplar, men de flesta vill ha ett stativ att klänga på. Stammen liksom alla delar av hoyan innehåller växtsaft som är vit eller ofärgad. Ofta är växtsaften klibbig. Bladen sitter motsatta och nästan alltid två och två. De sitter vid en nod där även nya rötter lättast bildas. I noderna bildas också blomskaften, som ska sitta kvar efter blomningen, då de nya blommorna mestadels kommer på samma ”sporre”. Blommorna består alltid av fem foderblad, fem kronblad (corolla) och en femuddig bikrona (corona). Hoyor blommar med blomklasar innehållandes allt från en enda blomma till runt åttio. Storleken på varje enskild blomma varierar från några millimeter upp till ca elva centimeter. Många av hoyablommorna avger klibbig nektar när de blommar. Utmärkande för hoyor är också att de doftar starkast på kvällar och nätter, troligen beroende på att de pollineras av nattaktiva insekter.

Man vet inte i dag hur många hoyarter det finns. I dagsläget finns ca 750 arter publicerade (källa IPNI 2016). Dessa är inte unika arter utan många är synonymer. Fortfarande hittar man nya arter. Men stor namnförvirring råder. Många arter har blivit beskrivna och namngivna av olika personer under de drygt 200 åren sedan den första hoyan namngavs vilket var Hoya carnosa. Så en och samma hoyaart kan ha två eller flera olika namn, av vilka det äldsta är det giltiga. Varför har det blivit så? Jo, det hittas ständigt nya arter eller kloner av gamla arter, och det är inte alltid lätt att avgöra om man hittat en ny art eller en gammal, som redan fått ett artnamn. Innan identifieringen är klar får plantan en tillfällig beteckning. Den börjar alltid med: Hoya sp. Sp står för species, det latinska (och engelska) ordet för art. Således finns det flera olika hoyaarter som är märkta med t.ex. Hoya sp. Sulawesi. Detta betyder att den är hittad på ön Sulawesi och att den inte är identifierad. Eftersom man kan ha hittat många oidentifierade exemplar inom samma geografiska område lägger man till id, oftast initialer på den som hittat den, samt ett löpnummer (tillsammans lite som ett personnummer). Om du har eller skaffar en hoya med bokstäver och siffror efter namnet, så är det viktigt att låta dessa följa med plantan. Saknar din planta detta så bör du inte lägga till något nummer, detta för att undvika eventuella felidentifieringar.

På senare år har det blivit möjligt att hitta flera olika hoyaarter i blomsterhandeln. De vanligaste är: Hoya bella, Hoya linearis och Hoya australis. Hittar du inga där du bor och vill börja samla på hoyor, så gå med i vår förening. Då får du kontakt med andra samlare och kan byta eller köpa sticklingar. Du kan också titta runt på våra webbsidor så får du tips om var de finns att få tag på.

Till skillnad från många andra tropiska växter är hoyor lättskötta. De tycker om värme och klarar vårt inomhusklimat bra. De behöver inte ha så mycket näring utan växer och blommar mycket bra utan att man behöver skämma bort dem. Men de gillar att bli ompysslade ibland, exempelvis en dusch på bladen emellanåt uppskattas! Oavsett vilket väderstreck du har fönster i så finns det någon hoyaart som trivs där. Man bör tänka på att en hoya som vill stå ljust förmodligen växer bra men blommar sällan i t.ex ett norrfönster. Bäst växer och blommar hoyorna i ett väst- eller söderfönster. Man måste dock tänka på att skydda bladen från för starkt solljus.

Sticklingsförökning
Enklast är att plantera sticklingen direkt i en liten kruka med porös/genomsläpplig jord (se nedan). Stick ner sticklingen till första bladparet, där rotanlagen finns. Ställ krukan i en plastpåse med ett litet lufthål eller använd ett miniväxthus. Detta för att minska avdunstningen från sticklingen. Placera sticklingen ljust, inte i direkt sol och gärna med undervärme. Se till att jorden är lagom fuktig, den ska inte vara för blöt eller för torr. Det går också bra att rota hoyor genom att använda vitmossa, perlit, vermiculit eller enbart vatten. Tillvägagångssätten kan dock variera. Använd det sätt du har bäst erfarenhet av sedan tidigare.

Vattning/gödning
Hoyor vill ofta ha en jämn fuktighet vilket man åstadkommer på olika sätt beroende på vilken jord man använder. Vanlig blomjord kan man vattna lite då och då. Blir jorden lite torr så gör det oftast inte så mycket. Men blir det vatten stående på fat eller i ytterkruka så mår många hoyor dåligt av det i längden. Tunnbladiga arter är känsligare för uttorkning än tjockbladiga arter (suckulenta). Självvattnande krukor fungerar utmärkt för många hoyor. I regel växer och blommar de flesta krukväxter bra om de får en svag lösning av gödning vid varje vattningstillfälle. Vi rekommenderar 1-2 ml Blomstra per liter vatten på sommarhalvåret, under vinterhalvåret halva dosen. Om andra gödningsmedel används, läs på förpackningen om koncentrationen och ge en likvärdig dos utifrån vad innehållsförteckningen anger.

Val av kruka
Lerkrukor är tunga och därför stadiga (en hoya som är virad kring en spaljé kan bli mycket tung), relativt dyra och andas. De går sönder ganska lätt och torkar ut lättare/snabbare än plastkrukor. Plastkrukor är lätta, billiga, stryktåliga och håller fukt bra. Tänk då på att plantorna inte behöver vattnas lika ofta som när de är placerade i lerkrukor. Självvattnande krukor finns i diverse olika utföranden och prisklasser. De är praktiska att använda för att man enkelt ser hur mycket vatten som finns tillgängligt för plantan.

Exempel på en bra jordblandning:
50% blomjord
25% vermiculit (vermiculite)
25% perlit (perlite) eller små lecakulor, 2-6mm

Det är mycket viktigt att jorden är genomsläpplig och inte kompakt. En del teresta hoyor vill ha kalktillskott. Till dem kan man blanda kalk direkt i jorden eller toppa med snäckskal (som finns att köpa i välsorterade zooaffärer).